sanningsförsäkran, den särskilda försäkran om att tala sanning som en part i ett tvistemål kan avlägga inför ett förhör som sker i bevissyfte.

fin de siècle, inom kultur- och idéhistorien beteckning för vissa tendenser karakteristiska för åren kring sekelskiftet 1900: en dragning till det mystiska och ockulta men också till det nervöst sensibla och raffinerade.

sann`ing subst. ~en ~ar ORDLED: sann-ing-en

ta`la verb ~de äv. talte, ~t äv. talt, pres. ~r ORDLED: tal-ar SUBST.: talande; tal

situationsetik är en teori som menar att om en handling är rätt eller fel beror på situationen.

mened är ett brott som innebär att man avsiktligt ljuger eller inte säger hela sanningen i domstolen.

Martinson, Harry, född 6 maj 1904, död 11 februari 1978, författare, ledamot av Svenska Akademien från 1949, Nobelpristagare i litteratur 1974 tillsammans med Eyvind Johnson.

slutledning, akt eller tankeoperation varigenom man på grundval av sanningen hos ett eller flera påståenden, s.k. premisser, får kännedom om (sluter sig till) sanningen hos ett nytt påstående, slutsatsen eller konklusionen.

ed är ett löfte om att tala sanning, till exempel av ett vittne i en domstol.

Henrik Ibsen var en norsk dramatiker, alltså en författare som skriver teaterpjäser.